En kommentar vi fick nyligen var:
"Hej! Jag tycker att otorhet är när man funderar på vad man vill göra på en annan person än sin pojkvän/flickvän. En del av mina kompisar anser att bara sex är otrohet, kyssar och oralsex är lugnt för dem. Jag tycker att det är när man planerar göra något och när man kysser eller gör något mer med en person. Om man vill vara otrogen och ha sex med andra, så ha nog med respekt att göra slut och sen knulla någon annan! Peace!"
Mycket bra kommentar må jag säga. För jag tror det är så många andra tänker men det är en svår tanke att gå igenom om man inte är i ett förhållande för man tänker helt annorlunda än normalt då. Om man ens tänker tanken att vara otrogen tror jag inte att förhållandet är på en bra nivå och då är det som kommentaren säger, mycket bättre att respektera den andra och faktiskt göra slut.
Vad tror ni orsakerna till otrohet kan vara i ett förhållande? Och hur ska man agera kring situationen om man blir utsatt eller får tankar på att vara det enligt er?
Well, att planera är väl inte okej. Men att tänka den förbjudna tanken, att fantisera, det tror jag alla gör. Innerst inne, men känner man inte av sitt samvete då så ska man bli orolig.
SvaraRaderaEnligt mig är otrohet inte att göra ett misstag. Alla kan göra fel. Nu menar jag inte att man får göra fel varje helg, men ja. Ni förstår. Man blir otrogen först när man gjort något som man vet är fel men inte får dåligt samvete av det. Då är det inte längre ett misstag, för då ångrar man sig inte.
Jag tycker det är löjligt när folk börjar babbla om att man inte ens får titta på en annan person. Jag kan känna att det kan vara bra att få flirta lite ibland också, att få känna lite bekräftelse. Att man fortfarande är attraktiv. Det är viktigt för mig iallafall, sålänge det stannar där och inte blir något intimt på fel sätt. Man kan inte gå och skrika på sin partner för denne pussar en god vän eller dylikt, man måste ju få visa kärlek mot sina vänner också.
Kan skriva en hel roman om detta men väljer att sluta här.