söndag 11 mars 2012

Break-ups

Nu sitter Michael vid rodret för dagens inlägg och jag tänkte avsluta förhållande-veckan med att prata om just avslut. Många av oss har varit med om det och känt den där tomhetskänslan som uppstår när man blir lämnad eller faktiskt lämnar den man älskar. Jag själv blev dumpad på ett sms efter ett 2 år långt förhållande och det är verkligen som om att allt man vet om sugs in i ett svart hål och bara försvinner. Man blir näst intill apatisk och man vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Så kände jag i alla fall.

Så varför tar ett förhållande slut? Det kan vara allt ifrån att den ena har varit otrogen till att man växt ifrån varandra. Alla par sätter egna gränser till vad som är okej inom ett förhållande och alla par har också olika moraler mot sig själva och sin partner.

Jag själv visste först inte. "Jag mår inte bra, jag känner inte igen mig själv" fick jag höra."Jag har tänkt på det här länge och måste göra det för mig själv." "Jaha" tänkte jag, vad har jag gjort för fel? Och ju längre tiden går, desto mer utvecklas den där ledsna känslan till en "I wanna kick your ass"-känsla. Så kanske det inte är för alla, men jag tror inte jag mått så dåligt som jag gjorde då någonsin. Och då vill man inget hellre än att den personen som orsakade det faktiskt ska må minst lika dåligt, om inte mer. Dock har jag växt väldigt mycket i mig själv sen uppbrottet, både i mig själv och på  min syn kring andra. Jag tar ingenting för givet längre.

Ja jag saknar vissa stunder, eller ganska många faktiskt. För när det var bra, då var det så JÄKLA bra. Men jag skulle inte ge mig in i något sådant på ett bra tag, vad jag vet om själv just nu. Man behöver tid efter en sån traumatisk upplevelse att hitta tillbaka till sitt gamla, eller sitt nya, jag och försöka hitta en mening igen med allt. Och det känner jag att jag lyckats ganska bra med, även om det är en sjukt lång väg kvar.

Mitt allra bästa råd till er som går igenom det här är att prata. Prata med vem som, din mamma, syster eller ta en kväll med dina vänner och bara prata. Det hjälper något enormt. Jag tog bort mitt ex från Facebook för jag klarade inte av att se honom varje dag, och på så sätt slapp jag att en tanke kring oss/han skulle gå igång direkt då jag såg honom. Även fast det låter töntigt så hjälper det.

Har ni något ni undrar över kring just förhållanden eller uppbrott i allmänhet? Eller så kanske ni kan ta och kommentera eran egen historia som ni vill att vi ska ta del av för det är alltid intressant läsning för oss som driver bloggen. Lämna då en kommentar, anonym eller ej, så hörs vi nästa vecka!

Over and Out!

1 kommentar:

  1. Jag och min pojkvän gjorde slut för ett litet tag sedan. Det var han som tog initiativet, men jag kände likadant. Det var ett distansförhållande och de brukar ju inte sluta som man vill..
    Men när vi skulle prata ut om det tog han hand om det på ett så bra sätt att jag faktiskt mådde bättre efter vi gjort slut än vad jag gjorde innan. Vi är fortfarande vänner, även att det känns lite konstigt att prata med honom nu i början vet jag att jag aldrig kommer kunna tycka illa om honom, någonsin. Bara för han var så snäll mot mig, även i slutet.

    SvaraRadera